Duktig

 

Till de som tog ordet ”duktig” ur sitt sammanhang. Duktig har nästan blivit ett skällsord att säga till ett barn (läs flicka), för att inte tala om den mamma som skulle kalla sin dotter för duktig, denna mamma är högst troligen en mamma som ställer för höga krav och som omöjliggör barnets självkänsla. Eller?

Att vara duktig (flicka) är idag ett fenomen som tydligen visar sig genom --> läs här så vet ni vad jag pratar om, fakta i den här artikeln är bra och nyttig men jag kan inte hjälpa att haka upp mig på slutet. ”De är ’duktiga flickor’ som riskerar att driva sig själva så hårt att de blir sjuka av stress, säger Victoria Blom.” 

Det är med andra ord här jag fastnar och jag kan tyvärr inte ta till mig resten av artikeln och forskningen pga detta citat. Varför är det de duktiga flickorna? Jag som trodde det bottnade i brist på självkänsla och för höga prestationskrav, samt brist på stöd från chef och familj, var det inte det som forskningen hade kommit fram till? Och här tappar många fästet.

 Nu måste vi snabbt ta tag i den små barn (flickor) som finns idag för att bryta detta mönster. Våra döttrar ska inte växa upp till att bli unga kvinnor med för höga presentationskrav som snabbt bränner ut sig. Så, vad gör vi?

”Jo jag vet ropar en kvinna längst ner i hörnet” Låt höra…

”Det var väl de duktiga flickorna som bildade detta beteende, jag tycker vi slutar kalla alla barn för duktig” Problem solved.

Hur tänker man när man tror att man löser detta problem för att bara ta bort ordet duktig?

duktig

1. som är bra i ett visst avseende (framgår av meningen); som har god förmåga inom ett visst område

Hon är en väldigt duktig matematiker.

Vad duktig du är som har gjort den alldeles själv!